when i live by the garden and the sea.

Spenderade hela lördagen hos Eleonor i Lysekil. Fotopromenader varvades bl.a. med matlagning och musiklyssning. Värme varvades med kyla. Allvarligt talat, finns det överhuvudtaget något positivt med vintern? Det är kallt, blött, mörkt och allmänt jävligt. Jag gillar inte vintern. Jag vill att det ska vara vår utomhus redan ikväll. Eller imorgon när jag vaknar. Det ultimata hade varit sommar redan ikväll. Jag vill ha sommar året om. Och vår, i någon månad. Nåväl, man kan ju alltid drömma...

Nu ska jag börja med min skriftliga utvärdering av turnén. Måste även dammsuga och städa min lägenhet. Mindre kul, men måste göras!

Oj...

Tiden går fort när man har roligt sägs det. Uppenbarligen så fort att jag inte har hunnit blogga sedan i måndags. Dock har senaste veckan knappast varit speciellt rolig; I tisdags i Budapest bröt sig någon in i turnébussen, när jag vaknade upp dagen därpå hade jag fått en ögoninfektion på vänstra ögat. Livet som turnéledare kunde varit bättre...

Nåväl; Hugo, en vän från Stockholm, som nu pluggar i Prag, kom ner till Ungern i måndags för att umgås och kika på bra musik. Red Rocket Music Club som vi skulle spela på låg i ett slumkvarter i Györ, en stad med c.a. 130 000 invånare. 17 betalande åskådare, svinkallt ställe, äcklig mat (blaskig pizza) etc. Värdelöst! Förbandet i Györ skulle även vara förband dagen därpå i Budapest, så vi sov hos bandmedlemmarna. Jag och Hugo sov hos den otroligt trevlige bassisten. Då det var ca. 1,5 timmes körning från Györ till Budapest på tisdagen kunde vi sova länge, och sedan dessutom upptäcka Budapest. Tisdagens insikt; Budapest = Kallt.

I onsdags gjorde bandet är riktigt bra spelning i Wroclaw, Polen. Troligtvis den bästa under turnén. Vi fick det hittills största gaget och sålde skivor som aldrig förr. Men att ta sig dit från Budapest var inte kul. Inte kul alls faktiskt. Otroligt lång körning, som mestadels var på dåliga vägar. I Slovakien blev vi stoppade av en polis, han tyckte vi körde för fort och passade även på att påpeka att våra billjus inte fungerade; "In Europe, you drive with your lights turned on!"

Gårdagen i Berlin hade alla möjligheter i världen att bli ett kanongig. Jag menar; BERLIN(!) Spelstället var dessutom skitbra och arrangörens andra spelningar brukar oftast vara ganska fullproppade, men igår kom det enbart ~25 personer.

Idag hade vi ännu en kort körning. Destination: Leipzig. Så vi kunde återigen sova länge och nu upptäcka Berlin. Vi åt döner och drack kaffe på Starbucks. Bra skit alltså. Nu sitter jag på Paris Syndrom, kvällens spelställe, som är ett otroligt fint och fräscht kafé/konsthall.

Just nu vill jag faktiskt mest att detta ska ta slut... börjar bli jobbigt att i princip enbart lyssna på isländska 24/7... vi har desustom inte någon spelning imorgon eller på söndag. Jag hoppas även att Kroatien och Island vinner sina respektive semifinaler i EM-mästerskapet i handboll som spelas i Österrike just nu så att Kroatien kan ta hem guldet mot just Island på söndag, hehehe...

En jävligt sen update... - 24/01

Fredag 22/01
På B&B:n som vi spenderade natten på efter spelningen i Genova, Italien blev vi serverade århundradets frukost! Efter en kort (i jämförelse med den vi gjorde i onsdags) körning på 3 timmar från Genova anlände till den lilla alpstaden Feldkirch i västra Österrike i tid. Min vän, tillika arrangör för kvällen, Enno mötte upp oss och visade oss runt på spelstället Graf Hugo. När vi kommer in i backstagerummet på övervåningen möttes vi av en grym syn i kylskåpet; 1 ½ halvt flak öl och massvis med läsk - FUCK YES!

Under kvällen blev det lite väl mycket öl för min del då islänningarna söp mig under bordet. Jag tog en taxi till hotellet vi skulle sova på runt 2-tiden, och pratade med chauffören på min otroligt dåliga tyska. När jag var framme vid hotellet visste jag inte att jag kunde öppna ytterdörren till hotellet (som var låst) med min rumsnyckel, utan jag ringde helt sonika på ringklockan och sa, även denna gången på dålig på tyska, att jag hade ett rum på hotellet. Det tog mig säkert en minut att lista ut vad mitt rumsnummer hette på tyska. När jag väl kom in låg det en stor hund, tror det var en Sankt Bernhard (orkar inte stava rätt, om det nu är felstavat, heh...) - jag kommer ihåg att jag tänkte "Eh, är det en prydnadshund?" samtidigt som jag, full som fan, letade efter mitt rum.


Lördag 23/01
Tillbaka till Italien och den minsta staden under hela turnén; Bruneck med sina ~15 000 invånare! Ironiskt nog var detta det största spelstället under turnén. Maurice, arrangören för kvällen, var skrämmande lik Jesus. Bra skit alltså. Ikväll tänkte jag mig inte supas under bordet, så jag gick till mitt hotellrum och la mig i badkaret till tonerna av Eluvium. Finns det något bättre än att ta ett bad?!


Söndag 24/01
Vaknade lite för tidigt, det positiva var dock att jag vaknade av ett väldigt fint sms. När jag väl klev upp ur sängen vid 11 ville jag äta lite frukost och utforska den lilla byn bredvid Bruneck som hotellet låg i. Döm av min förvåning när jag frågade folk (återigen på min knackliga tyska - då staden var österrikiskt för ca. 200 år sedan pratar nästan alla i området både tyska och italienska) om det fanns någon matbutik som var öppen; "Nein." var svaret jag fick från de få personerna jag frågade... VAD FAN ÄR GREJEN MED DET LIKSOM?!

Nu avslutade bandet precis sin spelning på Zuni i Ferrara, även det i Italien. Vi åt någon slags buffé när vi kom hit, men nu kommer vi att få en riktig middag. Jag är jävligt hungrig alltså. Nåväl, i inlägget ovan kommer lite blandade bilder, både från min telefon, från en bandmedlems kamera och från min riktiga kamera!

Genova och vägen dit... - 21/01

Tisdag 19/01
Efter spelningen sov jag hos tre av medlemmarna i Codes in the Clouds. Hann spöa en av dem i en FIFA-match innan jag slocknade i soffan.
Kroatien: 2
Spanien: 1


Onsdag 20/01
09:00 - Åkte från London, England
02:30 - Tog in på hotell ca. en timme norr om Lyon, Frankrike

Ursäkta svordomarna, men satan vilken jävla körning! Har troligtvis aldrig varit med om något värre. Åt ingenting mellan 10 och 21. Frös som in i helvete. Inte så konstigt, dock.


Torsdag 21/01
På de sex timmarna det tog att köra mellan Lyon, Frankrike och Genova, Italien körde vi intill alper, genom tunnlar och framförallt på dimmiga vägar. Vi började vår resa en bit norr om Lyon där vi åt en otroligt äcklig frukost på hotellet vi tog in på under natten. Jag försöker med bilden till vänster beskriva det jag inte kan med ord.

Runt 15:30 kom vi äntligen till ett varmt och otroligt fint Genova. Men då händer det vi alla nog har fruktat för under resans gång; vi irrar bort oss (det i sig är inte en stor grej), men att vi inom loppet av två minuter lyckas köra in i en vägbuckla (och således repa lacken som fan...) samt köra in i en stillastående EU-moped som faller till marken och får stora skador.

Nåväl, vi ringde Matteo, kvällens arrangör, och bad honom hjälpa oss med poliserna. Poliserna, som, på dålig engelska, ville klara upp incidenten med EU-mopeden. Det löste sig och alla var nöjda. Typ. Vi gick och åt på ett knökat "local place" som var bra. Stämningen var på topp! Ca. 140 personer kom på spelningen. Bandet fick 50 euro extra eftersom att de drog så mycket folk. Vi sålde även tröjor och skivor för mer än 120 euro. Sjukt!

Jag ger Genova 5/5. Att kunna gå ute i skjorta i slutet av januari utan att frysa är ju helgrymt. Att staden var otroligt fin, spelningen awesome och sällskapet underbart gör hela upplevelsen ännu bättre. Fan så bra det kommer att bli imorgon i Feldkirch - sova på hotell, omringad av österrikiska alper. Nu börjar jag nästan återgå till sovtider á la höstprojekt. Klockan är strax 4 på morgonen! Vi var på spelstället fram till kl 2, och gick sedan till vårat bed & breakfast som vi ska sova på. De andra la sig för ca. 10 minuter sen, men jag var tvungen att skriva klart det här blogginlägget.

London 19/01

Efter en lång och underbar måndag (och helg för den delen...) känns det ganska givet att lägga sig innan midnatt då man måste vakna innan 7 morgonen därpå. Men inte jag - ni som känner mig är kanske inte så förvånade. Satt istället uppe och konverterade filmer och serier till min iPod.

Vaknade av att min far sa "jel jos spavas?" i telefonens andra ände. Han undrade om jag fortfarande sov. Uppenbarligen inte, men jag hade nästan försovit mig. På med kläderna. Borsta tänderna. Och så vidare. Blev dock ingen frukost. Kom till Stansted ca. 30 minuter för tidigt - helt otroligt! Möttes av ett grått London. Däremot var det hela sju plusgrader. Jämför det med -24 i Arvika för bara två veckor sedan. Sjukt! På tal om ingenting så är London är lite för stort för min smak. Göteborg är så där alldeles lagom. Lagom är bäst!

Det ena förbandet, engelska Codes in the Clouds (som jag remixade under mitt höstprojekt) ska precis gå på scen. Jag dricker en öl och säljer tröjor samt skivor. Sålt två skivor hittills och fått prata med deras skivbolagsdirektör. Trevlig kille face-to-face. Fick över nätet intrycket att han var väldigt arrogant. Kul att motsatsen bevisades! Han tyckte dessutom att mina remix var en av de bättre som bandet hade fått in (alla låtarna kommer att hamna på en remix-skiva som släpps genom samma skivbolag. När vet jag dock inte.) Kvällens arrangör är en otroligt vänlig kille som ursprungligen kommer från Brasilien. Kommer hela tiden förbi och frågar om allting är okej och om man behöver hjälp med något. Det är så arrangörer ska vara!